Snart så...

...är man helt tillbaka i verkligheten igen. Nästa vecka har jag tänkt börja använda väckarklocka igen och få lite mer rutin på vardagen.

Sen senaste inlägget har jag uppträtt på en privat tillställning i Nyköpingshus. Fantastisk fin lokal. Lite bökigt rent ljudmässigt på grund av att det var ett avlångt valv som festen var i.

Nyköpingshus

 Tog ett litet smygkort innan jag skulle upp på scenen. Sister of Soul värmde upp publiken med lite soft musik för att senare på kvällen stå för dansmuiken

Festlokalen

Sen senaste inlägget har jag även själv fått provat på att vara gäst på en konferensanläggning, Aronsborg. Det var nätverket Round Table som tillsammans med den kvinnliga motsvarigheten, Ladies Cirkle, hade en slags kick-off i helgen. Ok, helt ledig var jag inte, jag fick agera konferencier och stod för en del av underhållningen under lördagens galamiddag inför ca 400 personer. Hade bra flyt i min lilla 20-minutare som jag körde och när jag var klart fick jag betalt i stående ovationer. Det är alltid en fantastisk känsla.

Nu känner jag mig peppad och fokuserad inför höstens alla utmaningar! Men som sagt, på måndag ska jag börja med väckarklocka igen.

Måndag, kulturen. Tisdag, sporten

I helgen var  jag en av akterna på Torshälla Walter Festival. Ni som inte känner till Walter Kurtson kan klicka här. Det var första gången som jag gjorde ett offentligt uppträdande i min gamla barndomsort Torshälla. Helt klart värt!

Foto: Simon Allinggård

På måndagen var det sedvanlig recension av Eskilstuna Kuriren i tidningen vilket var trevlig läsning för mig i alla fall. Men...
I dag kan man faktiskt läsa om mig igen och denna gång i sportsidorna. Det känns otroligt stort! Jag var nämligen med i en discgolftävling här i Eskilstuna ( Eskilstuna Open som är en av fyra deltävlingar i den så kallade nationella touren) och placerade mig på en blygsam 17:e plats (av ca 50 deltagare) som i och för sig är det bästa jag gjort än så länge i min discgolfkarriär. Så här kommer även ett par bilder från den tävlingen.

Två gig förra veckan

Blir inte så ofta uppdaterat här när man går såna här grejer

Men innan jag satt där uppe på Skuleberget, Högakusten och njöt av den magnifika utsikten så gjorde jag två jobb.

Det ena var en liten liten personalfest så här mitt i semestertider. Tror de var tio personer inklusive respektive. Körde närmare en timme close-up-show. Hur kul som helst. Det var verkligen ett skönt gäng att underhålla.

Dagen efter åkte jag till en gård utanför Enköping där jag gjorde en privat tillställning. Det var en riktigt stor 60-årsfest / överraskningsbröllop där jag agerade lite toastmaster samt körde min show. Hela festen var proffsigt arrangerad av Profeel så allting funkade som det skulle!

Födelsedagsbarnet gillade fordon...

Allsång i Nypan

I torsdags gjorde jag två tajta 10-minutare på en allsångskväll i Nyköping. Lite synd att det regnade andra halvan av kvällen så min andra tiominutare gjorde jag inför ett par hundra paraplyer... Men det var skön stämning ändå. Efter min första tiominutare skulle jag kicka igång en allsång tillsammans med tjejerna i 2njoy (det var de som anordnade hela kvällen). Kombinationen att jag inte har någon vidare sångröst, har ingen aning hur Sjösalavals går samt att jag hade fel sida uppslagen i häftet när vi skulle sjunga kändes lite sådär...

För första gången träffade jag Dogge Doggelito som också var där. The Latin Kings första skiva är kanske en av mina mest lyssnade skivor under min högstadieperiod. Så visst kändes det lite stort när han kom fram efter kvällen och gav mig ett signerat ex av boken The Latin Kings

The Book

Signerat med trolleriskämt

Peppning iför scenpåklivning

Dogge på scenen. Till höger i bild: Sångaren Magnus Karlsson som gör en liten kikning

Efter finalen (alla uppe på scenen och sjöng En dag i juni) satte jag mig  i bilen och styrde tillbaka mot Eskilstuna.

Maxad himmel

Näshulta is the shit!

I tisdags uppträdda jag i Näshulta på en slags festival vid namn Näshulta kulturdagar. Ska jag vara helt ärlig hade jag inte så höga förväntningar på detta gig. Men det fick jag äta upp. Det var otroligt bra arrangerat, fantastiskt fin scen med bra ljud och ljus och kanske det jag tyckte var mest otippat, en fantastisk publik. Redan 40 min innan showtime började folk ta plats. Och alla var där för att ha trevlig och intaga underhållning.

Före mig spelade Absolut Björn Gedda Band, ett litet hopplockat band med skådespelaren Björn Gedda som initiativtagare. Ja, det hörs nästan på bandnamnet.

Jag fick ett bra pepp innan show och jag hade riktigt kul på scenen. Jag gjorde två gånger 20 min men kände mig fortfarande hungrig på att köra mer när jag var klar. Detta var helt klart den trevligaste sommarscenen jag uppträtt på. Men vi får se det kanske kan toppas. Har två sommarscener till att avverka under sommaren. Den 14/7 i Nyköpings hamn samt 30/7 på Holmberget, Torshälla.

Scenen

 

Trummisens utsikt

En konstig kontrabas...

En ovanlig referens

Inte många i Sverige som vet vem Mark Wilson är

Däremot känner jag journalisten mycket väl

En trollkars dagbok

I lördags åkte jag till Kinna för uppträda på en privat tillställning. Showen gick asbra...så istället skriver jag om lite konstiga saker som hände och funderingar man får när man reser och bor själv i en främmande ort.

Jag checkade in på Kinnas stadshotell... ett totalt folktomt stadshotell. Jag gick ner på stan för att ta en bit mat och hittade tillslut en Kinakrog. Jag var enda gästen. Jag fick en meny som bestod av, jag upplevde det som 500 olika rätter. Jag insåg att oddsen var ganska låga för att jag skulle pricka in något som var bra...jag hade rätt.

Tillbaka på hotellet för att softa lite innan showen. Har aldrig sett en sån konstig fjärrkontroll förut. Jag skriver inte vad jag tänkte för tankar om den konstiga formen på detta öde hotell...

Observera att så gott som all text är bortnött från knapparna

På väggen satt det en konstig knapp/larm. Samt ett ännu konstigare uttag. Jag hade ingen användning för dem

Efter showen var jag tillbaka till det öde hotellet. Jag var för pigg för att bara dega på rummet så jag begav mig till något jag hörde mig för skulle vara ortens nattklubb. När jag kommer dit vid 23-rycket är det så klart så gott som tomt förutom två personal, två personer som står och spelar på en sån där spelautomat och i ett hörn sitter två män utklädda till bananer. Efter ett tag började jag prata med bananerna och det visar sig att de är hur sköna som helst. Det var två norrmän som åkte runt och fiskade och de hade som sin grej att alltid gå ut i banandräkt. På söndagen skulle sex bananer till möta upp dem. De två norrmännen tyckte i och för sig att det var minst lika sjukt att träffa på en trollkarl i denna öde stad.

Mina kompisar i Kinna

Jag vandrade hem senare på natten och kände mig konstigt nog lycklig och somnade gott. Vaknade utvilad och gick och åt frukost i den tomma matsalen. Satte mig i bilen för att sen åka i 4.5h i regn hela vägen tillbaka till Älsklingstuna.