Här var det slutbloggat!

Här kommer jag inte blogga något mer...uppenbarligen. Men!

På min hemsida trollcarl.nu skriver jag lite kort om de flesta av mina uppdrag och lägger upp en massa bilder på vad som händer.

Där kan man dessutom se var och när jag uppträder på offentliga scener som till exempel Norra Brunn.

Annars kan ni ju så klart följa mig på Instagram, Twitter eller Facebook där jag heter @carltillenius

Eller varför inte följa mig på stan. Det skulle vara supertrevligt!

Ha det fint!

Lite bilder från Brunnen

 Norra Brunn 2/4. Min vän Patrik Kolar tog lite bilder med min kamera

Minuter innan showtime

Eric Löwenthal värmer upp publiken

Publiksnack

Johan Rehborg intar scenen

Surgubbe

Efter paus  kör Eric igång igen

Intar scenen och inleder med lite klassiskt stativpill

Har ni tänkt på att...

Varvar med lite magic

Bla bla bla

Final. Observera objektet som flyger i luften.

Brunnen tänds upp igen och eftersnacket är igång.

Usch vad jag skräpar ner...

Norra Brunns ägare Peppe var nöjd efter kvällen

Det snackas om vad Johannes Brost har mellan benen. Klicka på bilden för se närmare...

Opera och jäst

Helt plötsligt dyker det upp minnen från ens barndom. En person som jag inte känner och aldrig har pratat med. Men minnet av honom är så otroligt starkt. Och det kanske inte är så konstigt heller. Han hängde i samma område jag gjorde när jag var barn. Han dök upp lite då och då i den centrala lekparken ätandes på ett paket jäst. Ja, jag kan inte ha sett så fel. Han åt på ett paket jäst och i andra handen höll han ett oöppnat paket som han öppnade direkt efter att det första var uppätet. Mycket konstigt.

Jag minns honom också för att han sjöng opera. Det gick liksom inte att missa honom. Han gick omkring bland husen med en hatt, plingade på dörren och stod där och sjöng opera. I skolbussen ställde han sig längst fram och sjöng opera på fullaste allvar och alla lyssnade och jublade när han var klar. Jag minns också att han hade ett otroligt skönt namn. Peter Panovich. Det var liksom som ett fantasinamn. En jugoslavisk Peter Pan.

Sen försvann han. Har inte sett eller hört ett knyst om honom. Tills i morse. Jag står och tittar på en slags morgonlivetalkshow med massor av olika företagare och helt plötsligt hör jag hans namn nämnas och mikrofonen lämnas över till honom och han får säga några ord.

Efter showen var jag bara tvungen att gå fram till honom och presentera mig och berätta om minnen av honom. Han var supertrevlig och berättade lite kort om vad han gjort i sitt liv sen sist jag såg honom. Han hade bland annat skrivit en bok om ämnet sälj som jag fick. Ett härligt möte helt enkelt.

Jag vågade inte fråga om han fortfarande käkade jäst.

Tack Panovich

Motala

 I fredags fick jag åka ner till Motala...eller faktum är att jag åkte till Norrköping där jag blev upphämtad av en chaufför som körde mig till Motala tack vare en hyrbilsfirma som sponsrade kvällens arrangemang. För underhållningen denna något märkliga men ändå härliga kväll stod förutom jag (som vickade för en kollega), J.O Waldner och Mikael Appelgren (som spelade pingis mot varandra) och Lennie Norman. Det var första gången som jag träffade och jobbade ihop med Lennie. En stor ära så klart. Han och är någon som både jag och min pappa...ja hela familjen faktiskt sett upp till som artist. Hans pappas skivor gick varma hemma i barndomshemmet när det begav sig. Lennie gick på efter mig och de orden han sa om mig på scenen kommer jag aldrig glömma. Otroligt fin hyllning som jag fick.

Bekväm bilfärd

Ganska rolig loge. Gillar att man ansträngt sig med en fotölj

Showplatsen minuter innan publiken kom in

Lennie på scen

Efter showen

Lite sen sist

Tror man kan klicka på bilden för att se texten lite bättre

De två senaste lördagarna har jag jobbat tillsammans med den showande barbershopkören Key Town Harmony. Erkänner att jag var lite skeptisk till en början när jag fick förfrågan. Men jag måsta faktiskt säga att det har varit riktigt kul att jobba med dem och se deras otroliga engagemang och proffsighet inför dessa fyra shower som vi gjorde under två lördagar. Själv gjorde jag min grej bara. Kanske att jag det blev lite mer fokus på att göra bra trolleri och inte lika mycket rena humorinslag.


Körde bland annat ett (om jag får säga det själv) det bästa stoppa-in-en-tjej-i-lådan-numret som jag tycker finns. Även fast jag, så klart, vet hur det funkar, blir jag lika förvånad varje gång när jag gör numret. 

I denna stund gäller det att tänka innanför boxen. (Foto Ulf Lindner)

Kritiskt ögonblick i showen som fångades bra av fotograf Ulf Lindner

Dammade även av klassikern De Kinesika Ringarna.

Foto även här Ulf Lindner

Och bara för att visa att jag faktiskt hade tre klädbyten...

Foto: Jajemen ännu en gång Ulf Lindner

Många som smyger i kulissen

Så kul att hela min fan club kunde komma på en av föreställningarna

Back to the Brunn

I lördags var jag för tredje gången tillbaka på legendariska Norra Brunn. Lördag, fullsatt och publik som är där för att se underhållning och skratta. En våt dröm för de flesta komiker.

Laddade under dagen med en dag i Stockholm med bästa tänkbara sällskap. Kan passa på att tipsa om en udda restaurangupplevelse om du vill prova något annorlunda. Café Piatowska på Tegnérgatan 5. Östeuropeisk (Polskt) husmanskost i riktigt skön miljö.

Dunkelt men myyyysig

Som att få middag hos sin östeuropeiska mormor

En bra uppladdning helt enkelt.

Kvällen på Brunnen gick fint. Kul att förutom Erika, (som för övrigt var nervösare än mig)  som jag släpat med, så var det även ett tiotal personer från Eskilstuna som var där och tittade för att jag körde den kvällen. Eller så sa de bara så för att vara snälla...

Otroligt bra bild på Måns Möller från kvällen. Hör av dig Måns om du vill ha den som pressbild

På söndagen var jag konferencier på en fest och bröllopsmässa. Inga konstigheter eller överraskningar hände som är värda att nämna. Förutom att jag alltid är sjukt nervös över att titta på modevisningar. Tänker hela tiden att det skulle vara så jobbigt om de ramlade. De har en uppgift, att gå. Skulle vara så tragiskt om de inte klarade det.. Men det gick fint

Ska försöka att fortsätta måndagsblogga där jag skriver lite om några saker från förra veckan. Mest för min egen skull som en liten dagbok. Men om jag inte vill att andra skulle läsa det skulle jag inte lägga upp det här...

Hur hamnade jag här?

Intressant hur man utvecklas här i livet. När jag för tolv år sedan, började satsa på trolleri på allvar hade jag ingen aning om i vilken riktning det skulle ta. En vanlig kommentar man fick var "Jasså ska du bli nya Joe Labero?" Och den frågan var väl kul de första hundra gångerna kanske. Efter ett tag ville jag inget hellre än att vara så olik "Joe Laberotrolleri" som möjligt. Jag insåg ganska snabbt att tricken är inte alltid det viktigaste utan hur och varför man leverera dem. Jag strök alla pretentiösa nummer och insåg att humor är mitt bästa verktyg för att tillsammans med trolleri göra den underhållning som passar mig bäst.

I och med att jag för några år sedan drev en stand-upklubb här i Eskilstuna fick jag upp ögonen ännu mer på konsten att vara rolig. Jag inspirerades och började skriva ner idéer på skämt och rutiner som kunde framföras utan att jag trollade. Det i sin tur gjorde att jag kunde ta ännu mer jobb som konferencier, moderator och programledare i olika sammanhang.

Men aldrig kunde jag ana att det hela även skulle leda till att jag nu på lördag ska stå på Sveriges mest respekterade stand-upp-klubb Norra Brunn. Jag har gjort ett litet smyguppträdande där innan men nu är det första gången som jag står med i det ordinarie artistprogrammet. Otroligt taggad!