Konferencier i dagarna tre

I helgen jobbade jag för Eskilstunas årliga festival, Å-festen. Min arbetsuppgift var att påa artisterna som skulle upp på den stora scenen. Det var allt från Lena och Orup till Nordman. Schemat för mina kvällar såg ungefär ut så här:
* Upp på scen och presentera artisten/gruppen: 2 minuter
* Vänta: 1h 20min
* Ava / tala om nästa programpunkt: 2 minuter
* Vänta medans scenen roddas om: 30 min
* Upp på scen och presentera artisten/gruppen: 2 minuter

En höjdpunkt för mig på kvällarna var att titta på ett konstigt akrobatiknummer som utfördes av en inte helt smidig man som jobbade på tivolit som låg granne med scenområdet. Han klättrade upp på en 65(!) meter lång mast som svajade. Och där ställde han sig och svajade fram och tillbaka. Det såg verkligen helt livsfarligt ut!


När jag stod och tittade på honom tänkte jag på de helt fantastiska akrobatiknumren som jag såg i Kina. Ett fåtal tillfällen i mitt liv har det runnit tårar ner från min kind för att det jag sett på scenen är så ofantligt bra eller vackert. Det hände senast i Peking när jag såg ett helt obeskrivligt nummer. Jag gör inte ens ett försök att beskriva det i ord. Så snyggt, vackert och perfekt.

Jag fick inte riktigt samma känsla av mannen på stången...