Dramat i sydligaste Sverige

I lördags skulle jag ta en bekväm tågresa till Skurup där jag skulle bli upphämtad på stationen och skjutsad till festlokalen som jag skulle uppträda på senare på kvällen. Det och att det var en 50- årsfest var i stort sett allt jag visste när jag lite för sent gick och la mig på fredagsnatten. Jag sov oroligt och vaknade med en chock när jag insåg att mitt tåg gick för en timme sedan. Jag hade försovit mig. Jag rusade upp för att kika på google maps hur lång tid det tar att åka bil till Skurup. Ok, åker jag NU så kommer jag 1,5 timme senare än planerat. Jag rafsar ihop mina grejer som jag behöver, kastar mig in i bilen och börjar en lång härlig bilresa. Det visar sig sen att det är Billingestrand, några kilometer norr om Smygehuk, som jag ska till.

Väl framme han jag soundchecka en snabbis innan gästerna började droppa in för mingel. Nu visade det sig att jag inte ska göra min show förens ca 23.30. Vilket innebär lååång väntan. Jag skulle sova hemma hos en av festdeltagarna vilket är minst sagt annorlunda. Men det kändes ändå helt ok eftersom det var ett fint hus 200 meter från havet. Så här vackert var det nere vid stranden.

Försökte ändå övertala mig lite avundsjukt att det är ganska överskattat med Skånska havsstränder. Den där lukten av salt hav är väl egentligen inte så fräsch? Och vågorna som slår mot stranden, hur meditativt är det egentligen? Man blir ju bara trött i huvudet av oväsendet. För att inte tala om den asjobbiga sanden som letar sig in överallt...

Själva showen gick bra i alla fall. Det var bra stämning på festen hela kvällen märkte jag så det var bara surfa på den vågen och köra på. För ovanlighetens skull stannade jag kvar efter giget och pratade lite med folk. Det var så himla trevlig personal där vi var och dessutom en mycket trevlig trubadur som höll mig sällskap under kvällen. När jag tillslut gick och la mig var klockan 03.00

På morgonen vaknade jag redan kl 07.30 och är pigg. Förstår ingenting, det var ju så här jag skulle vakna förra morgonen. Vilket fall bestämmer jag mig för att gå upp och smyga ut ur huset och ta min bil (som stod kvar på festplatsen 200 meter från huset) för att bege mig hemåt.

När jag kommer fram till min bil sätter jag mig i passagerarsätet för att ställa in rätt rutt med GPS:en. Tänkte ta en liten annan väg för att få se lite nya vyer. Jag kliver ur passagerarsätet, slår igen dörren och går runt för att sätta mig i förarsätet. Men när jag ska ska öppna bildörren är dörrjäveln låst och nyckeln ligger på sätet. Jag springer snabbt runt tillbaka till passagerardörren för att kolla om den också är låst och det är den givetvis. Jag känner på alla dörrar, kanske är det någon dörr som just i dag strejkar...men nej. Jag har låst in bilnyckeln i bilen och en fruktansvärd, oskön knäckthet sköljer över kroppen.

Som tur är har jag mobilen i fickan så jag sansar mig och ringer Assistanskåren som jag får för mig ha något avtal med mitt försäkringsbolag. Men de har goda nyheter om min bil. Jag får veta att min bil är så säker att de omöjligt kan komma in i den! Jag börjar då leta efter någon stor sten som jag kan använda att slå en ruta med men ringer först en låssmed som bodde i närheten. Och ta mig tusan han trodde att han kunde hjälpa mig. Han skulle komma inom en timme så jag tog mig en liten promenad och försökte njuta av den härliga morgonen.

Oj, det är någon som är efterlyst! Nej det var bara en affisch om Tommy Körberg

Oj, vad skoj, en crazy minigolfbana, den måste jag kolla in.

Ja, den var ju jäkligt crazy...

Telefonen ringde och låssmeden var på plats. Han lyckades bända upp dörren lite och med hjälp av en pinne fiskar han upp nyckeln och med en annan liten krok lyckades han trycka på knappen så att låset gick upp. Vilken lättnad och vilket proffs jag fick se in action. Jag betalade gladeligen 1200:- för besväret och begav mig hemåt. Livet som frilansande artist är inte alltid en dans på rosor...