I kväll var jag hos IT-företaget Viaduct och underhöll på deras kundkväll. Det var riktigt kul att få köra close-up-trolleri. De var ca 20 personer som stod rund ett litet bord som jag hade med mig. Jag improviserade en hel del och lyckades samtidigt få föreställningen att växa under de 30-minuterna som jag höll igång. Denna underhållningsform måste fler få uppleva;)
På fredag åker jag på lite minisemester till Dublin. Inga fler jobb förens nästa vecka alltså.
onsdag 31 oktober 2007
måndag 29 oktober 2007
Fredagsshow
Fredagskvällen spenderade jag i konferenslokalen Summit på Grev Turegatan i Stockholm. Det var ett reseföretag som hade kundträff för sina kunder. Lokalen var otroligt snygg och fräsch men det blir lite stifft när det är sådana där ultra moderna lokaler. Det kändes ändå som om jag lyckades mjuka upp dem efter mitt framträdande. Jag hade inte riktigt optimala förhållanden. Publiken satt en bit bort ifrån scenen och det var inte riktigt bra ljus. Men ljudet var bra och jag var i högform så helheten blev ändå bra.
Publiken var lite speciell. Eftersom det var ett reseföretag som skräddarsyr resor till företag som bjöd in till denna kväll var de flesta personer som kom eventansvariga på sitt respektive företag. Vilket gjorde att det kändes som de tittade på mig och tänkte "Är det där något vi kan ha på våra event?" istället för att bara bli underhållna som en "riktig" publik. Vilket i sin tur gjorde att de var lite sega i reaktionerna under showen men det var många som kom fram efteråt och ville prata, byta visitkort etc.
Publiken var lite speciell. Eftersom det var ett reseföretag som skräddarsyr resor till företag som bjöd in till denna kväll var de flesta personer som kom eventansvariga på sitt respektive företag. Vilket gjorde att det kändes som de tittade på mig och tänkte "Är det där något vi kan ha på våra event?" istället för att bara bli underhållna som en "riktig" publik. Vilket i sin tur gjorde att de var lite sega i reaktionerna under showen men det var många som kom fram efteråt och ville prata, byta visitkort etc.
torsdag 25 oktober 2007
Ny hemsida...nästan
Nu är min gamla hemsida äntligen skrotad! Min nya är på gång och just nu ligger en tillfällig uppe som i alla fall har min rätta profil. Klicka här så får ni se.
Tidigare idag gjorde jag ett lite framträdande här inom min hemkommun. Det var ett jubileum Det gick bra. Alltid trevligt att få jobba tillbaka lite kommunalskatt ;)
Imorgon ska jag till huvudstaden igen. Jag borde skaffa ett sånt där autogiro för vägtullarna. När jag senast gick till Pressbyrån och skulle betala hade jag oskön skuld på 320 kronor. Dels de gånger jag åkt. Plus att dehade lagt till en administrationsavgift för de två gånger jag inte betalt i tid.
Tidigare idag gjorde jag ett lite framträdande här inom min hemkommun. Det var ett jubileum Det gick bra. Alltid trevligt att få jobba tillbaka lite kommunalskatt ;)
Imorgon ska jag till huvudstaden igen. Jag borde skaffa ett sånt där autogiro för vägtullarna. När jag senast gick till Pressbyrån och skulle betala hade jag oskön skuld på 320 kronor. Dels de gånger jag åkt. Plus att dehade lagt till en administrationsavgift för de två gånger jag inte betalt i tid.
måndag 22 oktober 2007
Måndagstrolleri
Så var det dags för det fjärde och sista (för denna gång) jobbet för Bankgirot. Det var ca 70 bankmänniskor som hade haft konferens på World Trade Center under dagen och sedan fick njuta av en trevlig buffé och en ännu trevligare trollkarl ;) Det gick fint även denna kväll.
En svårighet när man jobbar med close-up-trolleri, som jag gjorde denna kväll, är att man inte blir ett ”trixkille” som vill visa ett kul partytrick som vem som helst kan göra. Nej, dels vill jag göra trollerinummer som är totalt omöjliga att lista ut, när de ”spolar tillbaka bandet” efter att jag lämnat bordet. Men nästan ännu viktigare är det att jag ger dem en liten föreställning med en tydlig början, en mitt och bra slut. Och att helheten är så pass bra att det inte funder på hur jag gjorde utan bara låter sig underhållas. Troligtvis är det just det som skiljer proffstrollkarlar mot amatörtrollkarlar.
En svårighet när man jobbar med close-up-trolleri, som jag gjorde denna kväll, är att man inte blir ett ”trixkille” som vill visa ett kul partytrick som vem som helst kan göra. Nej, dels vill jag göra trollerinummer som är totalt omöjliga att lista ut, när de ”spolar tillbaka bandet” efter att jag lämnat bordet. Men nästan ännu viktigare är det att jag ger dem en liten föreställning med en tydlig början, en mitt och bra slut. Och att helheten är så pass bra att det inte funder på hur jag gjorde utan bara låter sig underhållas. Troligtvis är det just det som skiljer proffstrollkarlar mot amatörtrollkarlar.
Privatfest
Det var ett tag sen sist som jag gjorde ett uppträdande på en privatfest. Men i lördags var det just det som var inbokat. Det var ett par som hade en födelsedags- / flytta-i-från-stan-fest för sina vänner i Stockholm och uppbjudna vänner /släktingar ifrån Skåne. De hade sett mig in action när jag gjorde ett jobb för AstraZeneca i Södertälje.
Denna kväll gjorde jag mina bästa 45 minuter på mycket länge. Först och främst var förutsättningarna mycket bra. Jag var på plats vid festlokalen, Rönninge Folkets Hus, en halvtimme innan showtime. Kunde gå in bakvägen utan att någon såg. Sitta i lugn och ro och förbereda det sista och dricka ett utsökt glas med vatten. När jag blev presenterad var det bara för mig att kliva ut på scenen och köra igång. Bra ljud, bra ljus, och en glad publik som satt i tre långbord framför scenen. Stämningen i publiken var så där lite på gränsen mellan stelt och party. Det var ingen som var för full. Och alla hade ätit men det fanns mer mat att ta efter mitt framträdande om man ville. Ja detta var några faktorer (som jag inte kan styra så mycket) som gjorde att det gick så sjukt bra denna kväll.
Jag hade allas fokus från första sekund. Vilket innebär att jag kan köra på i det tempot som passar mig bäst och nyansera showen för att få ut maximalt av effekterna. Jag kände redan efter tio minuter att nu kan göra vad som helst och de kommer tycket det bra ändå. För så är det faktiskt. Om publiken tycker om artisten, så tycker de om vad artisten gör, oavsett vad det är för något. Och eftersom jag är en okändis har jag inte många minuter på mig för att få publiken att tycka om mig. När jag avslutade mitt nästsista trick fick jag en sådan där applåd som kändes att den nästan aldrig skulle ta slut. Jag fick helt enkelt tysta ner dem för att göra mitt sista nummer. Och när den var klar fick jag den finaste belöning man kan få av en publik. En stående ovation.
Nu måste jag bara komma ihåg precis hur jag gjorde, för att kunna göra samma prestation nästa gång.
Denna kväll gjorde jag mina bästa 45 minuter på mycket länge. Först och främst var förutsättningarna mycket bra. Jag var på plats vid festlokalen, Rönninge Folkets Hus, en halvtimme innan showtime. Kunde gå in bakvägen utan att någon såg. Sitta i lugn och ro och förbereda det sista och dricka ett utsökt glas med vatten. När jag blev presenterad var det bara för mig att kliva ut på scenen och köra igång. Bra ljud, bra ljus, och en glad publik som satt i tre långbord framför scenen. Stämningen i publiken var så där lite på gränsen mellan stelt och party. Det var ingen som var för full. Och alla hade ätit men det fanns mer mat att ta efter mitt framträdande om man ville. Ja detta var några faktorer (som jag inte kan styra så mycket) som gjorde att det gick så sjukt bra denna kväll.
Jag hade allas fokus från första sekund. Vilket innebär att jag kan köra på i det tempot som passar mig bäst och nyansera showen för att få ut maximalt av effekterna. Jag kände redan efter tio minuter att nu kan göra vad som helst och de kommer tycket det bra ändå. För så är det faktiskt. Om publiken tycker om artisten, så tycker de om vad artisten gör, oavsett vad det är för något. Och eftersom jag är en okändis har jag inte många minuter på mig för att få publiken att tycka om mig. När jag avslutade mitt nästsista trick fick jag en sådan där applåd som kändes att den nästan aldrig skulle ta slut. Jag fick helt enkelt tysta ner dem för att göra mitt sista nummer. Och när den var klar fick jag den finaste belöning man kan få av en publik. En stående ovation.
Nu måste jag bara komma ihåg precis hur jag gjorde, för att kunna göra samma prestation nästa gång.
torsdag 18 oktober 2007
Enhandstrick #2
Hittade en till liten film i min mobil som jag spelade in i min ensamhet innan ett gig. Den här gången är den en femkrona som spelar huvudrollen. Det kanske är lite suddigt. Jag gjorde den mest för att prova filmkvalitén i min nya mobil.
tisdag 16 oktober 2007
Close-Up
World Trade Center, Stockholm, var dagens arbetsplats. Det var den tredje Bankgirodagen av fyra. Det var mer folk än de tidigare dagarna och därav mer för mig att göra eftersom jag gjorde close-up-trolleri. Uppskattade antalet gäser till ungefär 80 stycken. Jag gjorde en eller två rutiner per bord. Jag hade tänkt att jag skulle prova ett nytt nummer för kvällen…men så blev det inte. De tre rutiner som snurrar på är så väl inarbetade och säkra. Och eftersom de funkar så bra är det svårt att plocka in ett nytt även fast jag vet att det är ett riktigt bra trick. Nästa gång kanske…
Två trevliga citat från kvällen:
Kvinna efter sluteffekten på en av mina rutiner: ” Det är första gången som jag känner att mitt nackhår står upp”
Annan kvinna vid ett annat bord, samma nummer: ”Det där är så bra att det gör ont”
Två trevliga citat från kvällen:
Kvinna efter sluteffekten på en av mina rutiner: ” Det är första gången som jag känner att mitt nackhår står upp”
Annan kvinna vid ett annat bord, samma nummer: ”Det där är så bra att det gör ont”
lördag 13 oktober 2007
Veckosummering
Tisdag: Satt ca nio timmar i min bil. Först ner till Hilton Hotel i Malmö, där jag gjorde close-up-trolleri för ca 50 personer från olika banker som tidigare under dagen lyssnat på olika föreläsningar om och av Bankgirocentralen. När gästerna slog sig ner till bords var stämningen lite stel. Säkert på grund av att det hade varit en mastig eftermiddag men även så klart att det var ju alla konkurrenter med varandra. Vid dessa tillfällen är det faktiskt klockrent med lite lättsam underhållning så att alla kan skratta tillsammans och tänka på annat än ocr-nummer och transaktionslistor.
Ca klockan åtta kunde jag åka vidare mot Göteborg där jag checkade in på hotellet som låg mitt på avenyn. Klockan 22 mötte jag upp Leine Linde personalen (som var de som jag skulle jobba för under mässan) i en närliggande bar för lite info och pep talk.
Onsdag: Mässan som Leine Linde ställde ut på hette alltså Scanautomatic. Och jag ska vara helt ärlig. Jag kan efter tre dagar på den mässan inte riktigt sammanfatta vilka utställarna var eller vilka de övriga utställarna var eller vilka de gjorde. Det var inte många varumärken som kände till. Men det som verkade vara lite gemensamt för de alla var att produkterna som ställdes ut var precision. Här är ett exempel. Dessa två stora kugghjul snurrade med extrem hög hastighet utan att de touchade varandra.
Jag vet, det ser inte ut som kuggarna är nära varandra. Men det är de, det går så sjukt snabbt att man inte ser ens ser hur långa kuggarna är (de är svarta längst ut som ni ser).
Eller dessa dansade robotar
Eller kanske den skönaste roboten någonsin. Kolla in denna!
Självklart var jag tvungen att ta en åktur.
Nåväl, mitt jobb var ju inte att gå runt i mässan och titta på alla konstiga saker som jag inte förstod någonting av. Nej, mitt jobb var att se till att det var mycket folk som stannade till i Leine Lindes monter. Och det gick riktigt bra. Det var ingen annan monter som jobbade på det sättet och då är det så klart extra tacksamt. Det är kul när det kommer folk till montern enbart för att de hört att det händer något utöver det vanliga.
På lunchen var jag bara tvungen att åka upp till Heaven 23, som ligger högst upp på Gothia Towers för att avnjuta Sveriges kändaste räkmacka. Så här såg den ut
Ca klockan åtta kunde jag åka vidare mot Göteborg där jag checkade in på hotellet som låg mitt på avenyn. Klockan 22 mötte jag upp Leine Linde personalen (som var de som jag skulle jobba för under mässan) i en närliggande bar för lite info och pep talk.
Onsdag: Mässan som Leine Linde ställde ut på hette alltså Scanautomatic. Och jag ska vara helt ärlig. Jag kan efter tre dagar på den mässan inte riktigt sammanfatta vilka utställarna var eller vilka de övriga utställarna var eller vilka de gjorde. Det var inte många varumärken som kände till. Men det som verkade vara lite gemensamt för de alla var att produkterna som ställdes ut var precision. Här är ett exempel. Dessa två stora kugghjul snurrade med extrem hög hastighet utan att de touchade varandra.
Jag vet, det ser inte ut som kuggarna är nära varandra. Men det är de, det går så sjukt snabbt att man inte ser ens ser hur långa kuggarna är (de är svarta längst ut som ni ser).
Eller dessa dansade robotar
Eller kanske den skönaste roboten någonsin. Kolla in denna!
Självklart var jag tvungen att ta en åktur.
Nåväl, mitt jobb var ju inte att gå runt i mässan och titta på alla konstiga saker som jag inte förstod någonting av. Nej, mitt jobb var att se till att det var mycket folk som stannade till i Leine Lindes monter. Och det gick riktigt bra. Det var ingen annan monter som jobbade på det sättet och då är det så klart extra tacksamt. Det är kul när det kommer folk till montern enbart för att de hört att det händer något utöver det vanliga.
På lunchen var jag bara tvungen att åka upp till Heaven 23, som ligger högst upp på Gothia Towers för att avnjuta Sveriges kändaste räkmacka. Så här såg den ut
Trettio ton räkor om året går åt till dessa mackor som fångas utanför Norge, fraktas till Estland för skalning och landar i Göteborg på eftermiddagen och lassas upp på mackorna. Och ja, den är faktiskt värd 159:- inkl magnifik utsikt.
Torsdag: Den mest välbesökta dagen i mässan. Vilket innebär att jag inte behövde jobba så mycket för att stanna upp folk. Så fort jag körde igång en show så blev det genast proppfullt med folk i mässgången. Som tur var hade de sin monter i en korsning vilket gjorde att det var mycket folk som kunde se showen.
Jag träffade på en riktig trevlig man som hade patent på ett system som sorterade plåtar i olika nummerserier. Idén fick han av en kortlek. Han visade mig den och det var faktiskt riktigt smart. Han tog en väl blandat kortlek och la ut dem ett och ett i fyra högar, samlade ihop högarna och placerade ut korten igen och när han slutligen samlade upp korten andra gången var alla korten sorterade i hjärter, ruter, klöver och spader och de låg dessutom i följd dvs ess – kung. Helt klart användbart för en korttrollare som jag!
När mässdagen var slut var det bara en lite promenad bort till ett hotell som jag glömt namnet på. Där var det dags för ytterligare en close-up-föreställning inför bankfolk i Göteborgsområdet. Här måste jag säga att stämningen var bra mycket högre än i Malmö redan innan jag börjat. Det kanske stämmer ändå det där med ”goa gubbar”.
Fredag: Blev en hektisk dag på förmiddagen i mässan. För att sedan efter lunch nästa vara helt dött. När jag begav mig hemåt i bilen var jag faktiskt inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Utan snarare energifylld och peppad inför kommande uppdrag. Det har varit en riktig kanonvecka helt enkelt
måndag 8 oktober 2007
Veckoplanering
Nu har jag packat det sista i min lilla resväska, hängt in kostymerna i resegarderoben och checkat att allt är som det ska i min trolleriväska. Imorgon åker jag till Malmö, Hilton Hotel, för att göra ett jobb åt Bankgirocentralen. Det är den första av fyra informationsdagar som de ska hålla för sina kunder (bankerna) i Malmö, Göteborg och två i Stockholm. Det är en eftermiddag fullproppad med föreläsningar och seminarier som kommer att avrundas med en buffé och magisk underhållning av mig. När jag är klar med Malmöjobbet åker jag direkt till Göteborg och checkar in på hotell Mornington. Jag ska nämligen jobba på en mässa (Scanautomatic på Svenska Mässan) för Strängnäsföretaget Leine Linde. Mässan börjar redan på tisdagen när jag är i Malmö så jag har kallat in förstärkning i form av Göteborstrollkaren Gaston som har fått hårda restriktioner om hur han ska showa istället för mig ;)
Så på onsdagen jobbar jag på mässan och ser till att det är mycket folk som skrattar och har kul i Leine Lindes monter.
På torsdag gäller samma sak plus att när mässdagen är slut kommer jag åka till nästa Bankgirokundträff som är just i Göteborg. Vilken tajming.
Fredagen är den sista mässdagen och när den är slut och jag slår igen bildörren hemma i Eskilstuna sent på kvällen så kommer jag sprudla av energi och kroppen kommer att spritta av rastlöshet….NOT.
Ja just det. I morse gjorde jag något konstigt. Jag var på tågstationen här i Eskilstuna och trollade och blev intervjuad av SR P4 Södermanland för att samla in pengar till Världens barn. På plats var lite olika hjälporganisationer och dessutom Robert Wells och Robert Bronett. Det var inget som var annonserat i förväg förutom i själva radioprogrammet och den här affischen som satt inne i vänthallen.
Det var ganska kul att se minerna på folk som just klivit av tåget och som hastigast skulle passera vänthallen och hör att någon sitter och spelar piano för att sedan inse att det är Robert Wells som sitter och spelar. Det var ingen glitter och glamour direkt. Men det var trevligt att få en pratstund med dessa herrar. Robert hade överaskande stora kunskaper om trolleri.
Jag tror att det går att lyssna på höjdpunkterna och se lite bilder på denna länk Men i skrivande stund har de inte uppdaterat sidan: Morgonskiftet
Så på onsdagen jobbar jag på mässan och ser till att det är mycket folk som skrattar och har kul i Leine Lindes monter.
På torsdag gäller samma sak plus att när mässdagen är slut kommer jag åka till nästa Bankgirokundträff som är just i Göteborg. Vilken tajming.
Fredagen är den sista mässdagen och när den är slut och jag slår igen bildörren hemma i Eskilstuna sent på kvällen så kommer jag sprudla av energi och kroppen kommer att spritta av rastlöshet….NOT.
Ja just det. I morse gjorde jag något konstigt. Jag var på tågstationen här i Eskilstuna och trollade och blev intervjuad av SR P4 Södermanland för att samla in pengar till Världens barn. På plats var lite olika hjälporganisationer och dessutom Robert Wells och Robert Bronett. Det var inget som var annonserat i förväg förutom i själva radioprogrammet och den här affischen som satt inne i vänthallen.
Det var ganska kul att se minerna på folk som just klivit av tåget och som hastigast skulle passera vänthallen och hör att någon sitter och spelar piano för att sedan inse att det är Robert Wells som sitter och spelar. Det var ingen glitter och glamour direkt. Men det var trevligt att få en pratstund med dessa herrar. Robert hade överaskande stora kunskaper om trolleri.
Jag tror att det går att lyssna på höjdpunkterna och se lite bilder på denna länk Men i skrivande stund har de inte uppdaterat sidan: Morgonskiftet
Värmland
Efter en fantastisk bilfärd genom de värmländska skogarna i strålande solsken, höstfärgade träd och spegelblanka sjöar kommer jag slutligen fram till det groteskt stora hotellet Selma Spa. Framför entrén står dansbandet Matz Rogers:s buss. Självklart ska det vara ett Värmländskt dansband när Tetra Pak i Sunne ska ha personalfest.
De följande timmarna såg ut som följande i punktform
* Checkade in på hotellrummet / logen och spred ut min prylar så gott jag kunde i rummet
* Gick ner till restaurangen och beställde en bit mat och tog det detta kort med mobilkameran i väntan på maten.
Glas med is, iPod och solglasögon
* Tog en bild på mikrofonen
* Gick upp på rummet och började plocka ihop alla grejer som jag spridit ut
* Fram till showtime varierade jag mig med att gå ner och hänga med Mattias, kolla in publiken och titta på TV i rummet.
Tillslut var det läge för mig att gå upp på den lilla scenen. Jag visste innan att det skulle vara svårt att få allas uppmärksamhet. Vissa av de 375personerna hade redan struntat i bordsplaceringen och hängde istället i baren. En annan halvjobbig situation var att jag hade publiken i mer än 180° framför mig (skriver man så?). Med andra ord hur jag än vred och vände mig kunde alltid någon se bakom min rygg. Nu är det inte så att jag har hemligheter bakom min rygg som man kanske kan tro att en trollkarl ska ha. Nej, det svåra är så klart att få en bra kontakt även med de som sitter på flankerna (bakom mig). Sen var det även så att de som satt längst bak i salongen satt kanske 200meter bort från mig (kändes det som).
Men jag kämpade på och lyckades fånga de flesta i publiken. När jag tackade för mig och klev av skulle jag kunnat gå upp igen för det var många som klappade och skrek i takt ”En gång till” men jag valde ändå att avstå. Jag kände att jag inte kunde toppa min avslutning och det var ju inte alla 375 som klappade…
Efter lite snack igen med Mattias gick jag upp på rummet och bytte om. Gick ner till en av barerna och tog mig lite vätska. Eftersom jag var beväpnad med en kortlek blev det en hel del trollande också. Något som jag verkligen inte brukar göra. Men det var läge och jag var på g.
Det blev ingen sen kväll. Och när jag gick upp rummet och la mig i sängen kändes det som jag vaknade direkt och klockan var åtta på morgonen. Åt en fantastisk frukost och begav mig hem genom ett dimmigt höstlandskap.
De följande timmarna såg ut som följande i punktform
* Checkade in på hotellrummet / logen och spred ut min prylar så gott jag kunde i rummet
* Gick ner till restaurangen och beställde en bit mat och tog det detta kort med mobilkameran i väntan på maten.
Glas med is, iPod och solglasögon* Åt en bit mat
*Filmade denna film med kameran över salen som jag skulle uppträda i. Jag startar från där jag satt och åt och slutade på den lilla scenen jag skulle stå på senare ikväll
*Filmade denna film med kameran över salen som jag skulle uppträda i. Jag startar från där jag satt och åt och slutade på den lilla scenen jag skulle stå på senare ikväll
* Drack kaffe
* Gick upp på rummet och sov en stund
* Soundcheck
* Tog en bild på Mattias (som bokade mig) när han testar mikrofonen som VD:n ska hålla sitt välkomsttal i.
* Gick upp på rummet och sov en stund
* Soundcheck
* Tog en bild på Mattias (som bokade mig) när han testar mikrofonen som VD:n ska hålla sitt välkomsttal i.
* Tog en bild på mikrofonen
* Gick upp på rummet och började plocka ihop alla grejer som jag spridit ut
* Fram till showtime varierade jag mig med att gå ner och hänga med Mattias, kolla in publiken och titta på TV i rummet.
Tillslut var det läge för mig att gå upp på den lilla scenen. Jag visste innan att det skulle vara svårt att få allas uppmärksamhet. Vissa av de 375personerna hade redan struntat i bordsplaceringen och hängde istället i baren. En annan halvjobbig situation var att jag hade publiken i mer än 180° framför mig (skriver man så?). Med andra ord hur jag än vred och vände mig kunde alltid någon se bakom min rygg. Nu är det inte så att jag har hemligheter bakom min rygg som man kanske kan tro att en trollkarl ska ha. Nej, det svåra är så klart att få en bra kontakt även med de som sitter på flankerna (bakom mig). Sen var det även så att de som satt längst bak i salongen satt kanske 200meter bort från mig (kändes det som).
Men jag kämpade på och lyckades fånga de flesta i publiken. När jag tackade för mig och klev av skulle jag kunnat gå upp igen för det var många som klappade och skrek i takt ”En gång till” men jag valde ändå att avstå. Jag kände att jag inte kunde toppa min avslutning och det var ju inte alla 375 som klappade…
Efter lite snack igen med Mattias gick jag upp på rummet och bytte om. Gick ner till en av barerna och tog mig lite vätska. Eftersom jag var beväpnad med en kortlek blev det en hel del trollande också. Något som jag verkligen inte brukar göra. Men det var läge och jag var på g.
Det blev ingen sen kväll. Och när jag gick upp rummet och la mig i sängen kändes det som jag vaknade direkt och klockan var åtta på morgonen. Åt en fantastisk frukost och begav mig hem genom ett dimmigt höstlandskap.
fredag 5 oktober 2007
Arbetskläder
Då var det dags för för avfärd till Värmland, Sunne och Selma Spa Hotel. Eftersom jag inte vet hur lokalen som jag ska jobba i ser ut plockar jag med mig mina tre favoritkostymer. Längst bort till vänster ser vi en grå kavaj med svarta detaljer av märket Sir (gubbmärke?!) I mitten har vi min (enligt mig själv) snyggaste kostym. Knallröd och grym passform av märket Tiger. Och slutligen till höger den skönaste kostymen av märket Boss. Mörkblå med ljusblå kritsträcksränder och en dröm att trolla i.
onsdag 3 oktober 2007
Veckopyssel
Denna vecka är ganska lugn, jämförelsevis med kommande vecka.
Hittills har jag jobbat ifatt med en del administrativa roligheter. Det har bland annat hänt något konstigt med min inkorg i mailen. I och med att omläggningen till en extern server så nästintill tredubblades antalet mail. Det blev liksom kopior av flertalet mail. Så det var bara till att rensa. Och medans jag rensar hittar jag lite mail som jag glömt av att svara på.
Eftersom jag sköter (nästan) allt själv i mitt lilla trolleriimperium så låg jag efter med både fakturering och bokföring. Snart är jag ikapp nutiden.
Jag har även repat en del. Jag har ju mitt ny-gammla jongleringsnummer som både kräver skön musik och ett bra manus. Trodde att jag skulle kunna köra det på fredag men jag tar det säkra före det osäkra och väntar med att plocka in det i repertoaren.
På fredag som sagt ska jag till Selma Spa Hotell i Sunne. Det är det inte helt okända företaget Tetra Pak som har sin årliga personalfest. Och jag är anlitad som ensam artist (förutom bandet som spelar upp till dans). Det ska bli riktigt kul, har aldrig varit på det hotellet. Ljud, ljus och tekniker finns på plats så jag kan till 100% fokusera på showen.
Hittills har jag jobbat ifatt med en del administrativa roligheter. Det har bland annat hänt något konstigt med min inkorg i mailen. I och med att omläggningen till en extern server så nästintill tredubblades antalet mail. Det blev liksom kopior av flertalet mail. Så det var bara till att rensa. Och medans jag rensar hittar jag lite mail som jag glömt av att svara på.
Eftersom jag sköter (nästan) allt själv i mitt lilla trolleriimperium så låg jag efter med både fakturering och bokföring. Snart är jag ikapp nutiden.
Jag har även repat en del. Jag har ju mitt ny-gammla jongleringsnummer som både kräver skön musik och ett bra manus. Trodde att jag skulle kunna köra det på fredag men jag tar det säkra före det osäkra och väntar med att plocka in det i repertoaren.
På fredag som sagt ska jag till Selma Spa Hotell i Sunne. Det är det inte helt okända företaget Tetra Pak som har sin årliga personalfest. Och jag är anlitad som ensam artist (förutom bandet som spelar upp till dans). Det ska bli riktigt kul, har aldrig varit på det hotellet. Ljud, ljus och tekniker finns på plats så jag kan till 100% fokusera på showen.
måndag 1 oktober 2007
Ett litet trick
När jag i lördags satt och väntade på att gå upp på scenen lekte jag lite med en kortlek. På filmen gör jag ett trick som i trollerikretsar kallas för "Ambitious Card". Grundprincipen är att ett kort stoppas in i mitten för att sedan kontrolleras upp på toppen. I denna film gör jag det med en hand (den andra handen filmar).
Hard work in Södertälje
I lördags fick jag jobba hårt på lite olika sätt. Det var ett sällskap på ca 200 personer som hade konfererat under dagen på hotell Skoghall i Södertälje. Jag skulle stå för underhållningen under middagen och efter mig skulle en skön orkester spela upp till dans. Denna kväll hade jag med mig eget ljud, ljus och back drop. Vid sådana tillfällen är det oerhört skönt (och nästan nödvändigt) att ha med sig en kille (eller tjej) som hjälper till med roddning ordnar med ljud och ljus och fixar lite allmänna saker runt omkring, mat och dryck etc. Det hade jag inte ikväll. Jag var helt ensam.
Det innebär att jag får sätta upp högtalare på stativ, dra sladdar, sätta upp lampor på stativ, dra mer sladdar, smacka upp min back drop, ställa in ljus, och slutligen sound checka…och innan det så har jag släpat alla dessa prylar plus två ”trolleriväskor” och en resegarderob från bilen. Man får se det som lite motion / styrketräning…och det är ju alltid kul…
Det var en rikstäckande förening som hade något slag årsmöte. Och efter att jag iakttagit publiken ett tag kunde jag något fördomsfullt fastställa att de bestod av 50% företagsledare modell äldre som sitter i varenda styrelse som finns i sin kommun, 30% fruar till företagsledare modell äldre vars män sitter i varenda styrelse som finns i sin kommun och de övriga 20% var lite blandad kompott.
Det var en god stämning i lokalen när jag äntrade scenen men jag märkte ganska snart att jag inte riktigt fick de skratt som jag brukar få. Reaktionerna och responsen var bra men skratten nådde inte riktigt upp på min nöjdskala. I vissa fall var det uppenbart när enbart de yngre 60- skrattade och de övriga, merparten av publiken, inte rörde en min. Men jag kämpade på och när jag 40 minuter senare avslutade mitt finalnummer ställde sig ett tjugotal av publiken upp från sina stolar under slutapplåden.
Två tredjedelar av kvällens jobb var avklarat. Då återstod bara ihoppackning, inpackning i bil och hemfärd kvar. Bonusfakta: Den t-shirt som jag har på mig när jag roddar, bär och sliter innan och efter showen är inte en tiondel så svettig som den skjortan som jag har under de 40 minuters som jag står på scenen.
Det innebär att jag får sätta upp högtalare på stativ, dra sladdar, sätta upp lampor på stativ, dra mer sladdar, smacka upp min back drop, ställa in ljus, och slutligen sound checka…och innan det så har jag släpat alla dessa prylar plus två ”trolleriväskor” och en resegarderob från bilen. Man får se det som lite motion / styrketräning…och det är ju alltid kul…
Det var en rikstäckande förening som hade något slag årsmöte. Och efter att jag iakttagit publiken ett tag kunde jag något fördomsfullt fastställa att de bestod av 50% företagsledare modell äldre som sitter i varenda styrelse som finns i sin kommun, 30% fruar till företagsledare modell äldre vars män sitter i varenda styrelse som finns i sin kommun och de övriga 20% var lite blandad kompott.
Det var en god stämning i lokalen när jag äntrade scenen men jag märkte ganska snart att jag inte riktigt fick de skratt som jag brukar få. Reaktionerna och responsen var bra men skratten nådde inte riktigt upp på min nöjdskala. I vissa fall var det uppenbart när enbart de yngre 60- skrattade och de övriga, merparten av publiken, inte rörde en min. Men jag kämpade på och när jag 40 minuter senare avslutade mitt finalnummer ställde sig ett tjugotal av publiken upp från sina stolar under slutapplåden.
Två tredjedelar av kvällens jobb var avklarat. Då återstod bara ihoppackning, inpackning i bil och hemfärd kvar. Bonusfakta: Den t-shirt som jag har på mig när jag roddar, bär och sliter innan och efter showen är inte en tiondel så svettig som den skjortan som jag har under de 40 minuters som jag står på scenen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)