Det var ett tag sen sist som jag gjorde ett uppträdande på en privatfest. Men i lördags var det just det som var inbokat. Det var ett par som hade en födelsedags- / flytta-i-från-stan-fest för sina vänner i Stockholm och uppbjudna vänner /släktingar ifrån Skåne. De hade sett mig in action när jag gjorde ett jobb för AstraZeneca i Södertälje.
Denna kväll gjorde jag mina bästa 45 minuter på mycket länge. Först och främst var förutsättningarna mycket bra. Jag var på plats vid festlokalen, Rönninge Folkets Hus, en halvtimme innan showtime. Kunde gå in bakvägen utan att någon såg. Sitta i lugn och ro och förbereda det sista och dricka ett utsökt glas med vatten. När jag blev presenterad var det bara för mig att kliva ut på scenen och köra igång. Bra ljud, bra ljus, och en glad publik som satt i tre långbord framför scenen. Stämningen i publiken var så där lite på gränsen mellan stelt och party. Det var ingen som var för full. Och alla hade ätit men det fanns mer mat att ta efter mitt framträdande om man ville. Ja detta var några faktorer (som jag inte kan styra så mycket) som gjorde att det gick så sjukt bra denna kväll.
Jag hade allas fokus från första sekund. Vilket innebär att jag kan köra på i det tempot som passar mig bäst och nyansera showen för att få ut maximalt av effekterna. Jag kände redan efter tio minuter att nu kan göra vad som helst och de kommer tycket det bra ändå. För så är det faktiskt. Om publiken tycker om artisten, så tycker de om vad artisten gör, oavsett vad det är för något. Och eftersom jag är en okändis har jag inte många minuter på mig för att få publiken att tycka om mig. När jag avslutade mitt nästsista trick fick jag en sådan där applåd som kändes att den nästan aldrig skulle ta slut. Jag fick helt enkelt tysta ner dem för att göra mitt sista nummer. Och när den var klar fick jag den finaste belöning man kan få av en publik. En stående ovation.
Nu måste jag bara komma ihåg precis hur jag gjorde, för att kunna göra samma prestation nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar