Vattenhinder

I fredags gjorde jag en show för ett gäng golfare som hade tävlat under dagen. Det var en skön blandning av idrottsprofiler, tv-kändisar och lokala företagare. Upplägget var klockrent. De skulle äta middag på en restaurang Å-bryggan här i Eskilstuna. Restaurangen ligger, inte helt otippat, vid Eskilstunaån och är till hälften under bar himmel. För (väder)säkerhetens skull var det allting dukat under tak.

Jag skulle köra min show längst nere till höger i bild där man ser ljudanläggningen. Även fast allt var under tak är det ändå lite utomhuskänsla vilket är supermysigt som gäst men för mig är det en utmaning att nå fram till alla. Och det blev verkligen inte lättare av det totalt spöregnade precis hela kvällen. Ljudnivån av sorlet under taket samt regnet på taket var enormt. Så även fast jag fick allas uppmärksamhet från början var det ett ganska stor störningsmoment med regnet som smattrade på bra på taket. Jag hörde aldrig vad någon sa till mig från publiken så det var liksom bara att köra på. Det kanske blev lite kortare uppträdande mot vad jag tänkt mig men det kändes som allt funkade.

Maten var dessutom riktigt bra. Fast det ser aldrig riktigt gott ut på bild, särskilt inte när man avnjuter den i ett halvrörigt personalrum.

Galamiddag

I onsdags gjorde jag traditionsenligt en show för alla säsongsanställda i Parken Zoo som hade galamiddag som en slags avslutning på säsongen. Jag kände mig inte helt nöjd med min egna prestation. Hade lite ny rekvisita som strulade (ett rep) samt att jag inte riktigt fick så mycket energi tillbaka från publiken. Det var en ung publik många som inte var över 18 och vissa ser man inte alls är vana vid liveunderhållning av det här slaget. Många tror att de är osynliga när det plockar fram telefonen för att svara på något sms vilket jag försöker att inte bry mig om men det är oundvikligt irriterande.

Jaja, i det stora hela var det en bra kväll. Bra arrangerat och bra uppstyrt....bra jobbat syrran :-)

Snart så...

...är man helt tillbaka i verkligheten igen. Nästa vecka har jag tänkt börja använda väckarklocka igen och få lite mer rutin på vardagen.

Sen senaste inlägget har jag uppträtt på en privat tillställning i Nyköpingshus. Fantastisk fin lokal. Lite bökigt rent ljudmässigt på grund av att det var ett avlångt valv som festen var i.

Nyköpingshus

 Tog ett litet smygkort innan jag skulle upp på scenen. Sister of Soul värmde upp publiken med lite soft musik för att senare på kvällen stå för dansmuiken

Festlokalen

Sen senaste inlägget har jag även själv fått provat på att vara gäst på en konferensanläggning, Aronsborg. Det var nätverket Round Table som tillsammans med den kvinnliga motsvarigheten, Ladies Cirkle, hade en slags kick-off i helgen. Ok, helt ledig var jag inte, jag fick agera konferencier och stod för en del av underhållningen under lördagens galamiddag inför ca 400 personer. Hade bra flyt i min lilla 20-minutare som jag körde och när jag var klart fick jag betalt i stående ovationer. Det är alltid en fantastisk känsla.

Nu känner jag mig peppad och fokuserad inför höstens alla utmaningar! Men som sagt, på måndag ska jag börja med väckarklocka igen.

Måndag, kulturen. Tisdag, sporten

I helgen var  jag en av akterna på Torshälla Walter Festival. Ni som inte känner till Walter Kurtson kan klicka här. Det var första gången som jag gjorde ett offentligt uppträdande i min gamla barndomsort Torshälla. Helt klart värt!

Foto: Simon Allinggård

På måndagen var det sedvanlig recension av Eskilstuna Kuriren i tidningen vilket var trevlig läsning för mig i alla fall. Men...
I dag kan man faktiskt läsa om mig igen och denna gång i sportsidorna. Det känns otroligt stort! Jag var nämligen med i en discgolftävling här i Eskilstuna ( Eskilstuna Open som är en av fyra deltävlingar i den så kallade nationella touren) och placerade mig på en blygsam 17:e plats (av ca 50 deltagare) som i och för sig är det bästa jag gjort än så länge i min discgolfkarriär. Så här kommer även ett par bilder från den tävlingen.