måndag 18 maj 2009

I torsdags gjorde jag en close-up-show för ett sällskap på 12 personer på Sundbyholms slott. Det var distriktschefsläkare från hela Sverige. Jag var peppad och laddad inför showen men samtidigt blir man ganska lugn och avslappnad av miljön.



När jag väl satte igång med föreställningen så kände jag att det inte bara var tuta och köra. De var otroligt fokuserade på hur jag gjorde. Hur mycket jag än försökte skämta och göra underhållning av mina trollerinummer så fortsatte de att titta på mig med en mycket skeptisk och granskande blick. Jag försökte bryta av lite och gjorde ett nummer som inte är trolleri utan enbart ett är komiskt nummer...jag har aldrig tidigare fått så lite skratt på det numret. Det numret brukar annars vara ett säkert kort där jag kan mjölka ur hur mycket som helst. Men inte denna kväll. Det var som att de satt och väntade på att det skulle hända något som skulle lura dem och att de inte ville missa det. Mycket konstigt. Det var inte det att de inte gillade vad jag gjorde. Det var mer att de inte gillade det på det sättet som jag vill...om ni förstår...

Efteråt pratade jag med den som bokade in mig till detta och han sa att "Ja, det vi jobbar med är ju problemlösning. Så jag förstår att det blev lite annorlunda för dig."

Trots den svårflörtade publiken hade jag kul. Det alltid kul att få göra nummer på nära håll. Det är så trolleri ska upplevas.

Inga kommentarer: