tisdag 21 juni 2011

En trollkars dagbok

I lördags åkte jag till Kinna för uppträda på en privat tillställning. Showen gick asbra...så istället skriver jag om lite konstiga saker som hände och funderingar man får när man reser och bor själv i en främmande ort.

Jag checkade in på Kinnas stadshotell... ett totalt folktomt stadshotell. Jag gick ner på stan för att ta en bit mat och hittade tillslut en Kinakrog. Jag var enda gästen. Jag fick en meny som bestod av, jag upplevde det som 500 olika rätter. Jag insåg att oddsen var ganska låga för att jag skulle pricka in något som var bra...jag hade rätt.

Tillbaka på hotellet för att softa lite innan showen. Har aldrig sett en sån konstig fjärrkontroll förut. Jag skriver inte vad jag tänkte för tankar om den konstiga formen på detta öde hotell...

Observera att så gott som all text är bortnött från knapparna
På väggen satt det en konstig knapp/larm. Samt ett ännu konstigare uttag. Jag hade ingen användning för dem

Efter showen var jag tillbaka till det öde hotellet. Jag var för pigg för att bara dega på rummet så jag begav mig till något jag hörde mig för skulle vara ortens nattklubb. När jag kommer dit vid 23-rycket är det så klart så gott som tomt förutom två personal, två personer som står och spelar på en sån där spelautomat och i ett hörn sitter två män utklädda till bananer. Efter ett tag började jag prata med bananerna och det visar sig att de är hur sköna som helst. Det var två norrmän som åkte runt och fiskade och de hade som sin grej att alltid gå ut i banandräkt. På söndagen skulle sex bananer till möta upp dem. De två norrmännen tyckte i och för sig att det var minst lika sjukt att träffa på en trollkarl i denna öde stad.

Mina kompisar i Kinna
Jag vandrade hem senare på natten och kände mig konstigt nog lycklig och somnade gott. Vaknade utvilad och gick och åt frukost i den tomma matsalen. Satte mig i bilen för att sen åka i 4.5h i regn hela vägen tillbaka till Älsklingstuna.

2 kommentarer:

noomi sa...

Hahaha... Jag skrattade högt när jag läste det här inlägget...

Arnstein Larsen sa...

Underbar reseberättelse! Skriv flera sådana :-)