De följande timmarna såg ut som följande i punktform
* Checkade in på hotellrummet / logen och spred ut min prylar så gott jag kunde i rummet
* Gick ner till restaurangen och beställde en bit mat och tog det detta kort med mobilkameran i väntan på maten.
Glas med is, iPod och solglasögon
* Åt en bit mat
*Filmade denna film med kameran över salen som jag skulle uppträda i. Jag startar från där jag satt och åt och slutade på den lilla scenen jag skulle stå på senare ikväll
*Filmade denna film med kameran över salen som jag skulle uppträda i. Jag startar från där jag satt och åt och slutade på den lilla scenen jag skulle stå på senare ikväll
* Drack kaffe
* Gick upp på rummet och sov en stund
* Soundcheck
* Tog en bild på Mattias (som bokade mig) när han testar mikrofonen som VD:n ska hålla sitt välkomsttal i.
* Gick upp på rummet och sov en stund
* Soundcheck
* Tog en bild på Mattias (som bokade mig) när han testar mikrofonen som VD:n ska hålla sitt välkomsttal i.
* Tog en bild på mikrofonen
* Gick upp på rummet och började plocka ihop alla grejer som jag spridit ut
* Fram till showtime varierade jag mig med att gå ner och hänga med Mattias, kolla in publiken och titta på TV i rummet.
Tillslut var det läge för mig att gå upp på den lilla scenen. Jag visste innan att det skulle vara svårt att få allas uppmärksamhet. Vissa av de 375personerna hade redan struntat i bordsplaceringen och hängde istället i baren. En annan halvjobbig situation var att jag hade publiken i mer än 180° framför mig (skriver man så?). Med andra ord hur jag än vred och vände mig kunde alltid någon se bakom min rygg. Nu är det inte så att jag har hemligheter bakom min rygg som man kanske kan tro att en trollkarl ska ha. Nej, det svåra är så klart att få en bra kontakt även med de som sitter på flankerna (bakom mig). Sen var det även så att de som satt längst bak i salongen satt kanske 200meter bort från mig (kändes det som).
Men jag kämpade på och lyckades fånga de flesta i publiken. När jag tackade för mig och klev av skulle jag kunnat gå upp igen för det var många som klappade och skrek i takt ”En gång till” men jag valde ändå att avstå. Jag kände att jag inte kunde toppa min avslutning och det var ju inte alla 375 som klappade…
Efter lite snack igen med Mattias gick jag upp på rummet och bytte om. Gick ner till en av barerna och tog mig lite vätska. Eftersom jag var beväpnad med en kortlek blev det en hel del trollande också. Något som jag verkligen inte brukar göra. Men det var läge och jag var på g.
Det blev ingen sen kväll. Och när jag gick upp rummet och la mig i sängen kändes det som jag vaknade direkt och klockan var åtta på morgonen. Åt en fantastisk frukost och begav mig hem genom ett dimmigt höstlandskap.
1 kommentar:
Jättekul att läsa om din "vardag". Och faktiskt otroligt intressant, alla små vardagsbestyr - bekymmer och glädjeämnen. Ruskigt golv på Selma Spa...
Anders Moden
Skicka en kommentar